Torsdag den 21 mars så var jag på en extrakoll på specialistmödravården, de ville kolla mitt fostervatten eftersom mitt magmått var så stort. Men allt såg bra ut och medans vi var där passade läkaren på att göra en hinnsvepning( retade tappen så förlossningen kanske skulle börja komma igång) .... Hade lite lite molande värk i magen hela dagen och små små blödningar. 

 

 

kl.05:45 på fredagsmorgonen den 22 mars så vaknar jag av att jag var kissnödig och gick på toan. På toaletten kände jag av de små molande värkarna , men tänkte inte mera på det. När jag la mig i sängen igen så kom de molande värkarna tätare men gjorde inte så mycket ondare.... Sen efter en stund så kändes det som jag behövde gå på toaletten igen och då började det göra lite ondare i magen. När jag kommer tillbaka till sovrummet så väcker jag Harez och sa att jag hade ont i magen och att jag skulle gå och ta en varm dusch. Efter duschen fick jag allt ondare i magen och började känna av  att värkarna satte igång. Jag sa till Harez att det nog var dags och att han skulle ringa till min mamma och mormor då de skulle skjutsa oss till förlossningen. Jag borstar håret och går till rummet för att ta på mig kläder och de då jag plötsligt känner att värkarna gör ondrare. Jag lägger mig i sängen och vilar medans Harez packar lite i väskan som vi skulle ha med oss. Senare börjar jag må illa och springer till toaletten och spyr. Jag får allt ondare och ondare så jag ber Harez ringa till mamma igen ( då hade de nästan nyss börjat åka) ...Jag står fortfarande kvar hukandes över toaletten ifall jag skulle spy igen. Mina värkar blir kraftigare och kommer allt tätare. Jag får så ont så jag "skriker" och börjar gråta så Harez ringer till mamma igen och säger att de skulle skynda sig hit, då var de nästan precis utanför. Sen när de kommer så frågar mamma hur det går och jag står fortfarande på toaletten och har ont. Jag skriker vid varje värk och mamma säger att hon ringer till ambulasen. Hon blir kopplad till 2 barnmorskor som hon pratar med under hela tiden. De frågar lite saker som hur långt det är mellan värkarna och om vattnet hade gått , men det hade det inte just då. Mormor och harez står och masserar min rygg medans jag fortfarande står hukandes över toaletten. Jag känner plötsligt hur trycket lättar och att det rinner något ner på mina ben så jag skriker "- Nu kommer vattnet !", så mamma meddelar det till barnmorskorna som frågar hur vattnet ser ut om det var klar färg på det eller om det var brunt, så mamma säger att det var klart,klockan var då 07:05. Barnmorskorna säger att mamma ska ta fram rena handdukar utifall att hon kom, vilket de inte trodde då det brukar ta lång tid. Jag har bara några sekunder mellan varje värk så mamma säger åt mig att vi ska ta av kläderna på mig. Nästan på en gång känns det som jag bokstavligt talat " skiter på mig " och jag var tvungen att krysta, det var då krystvärkarna som började.Mamma såg på en gång en liten bit av huvudet och blinkade mot Harez för att ge honom ett tecken. Mamma säger att jag ska andas genom varje värk och krystvärk men det var lättare sagt än gjort. Efter några sekunder får jag en till krystvärk och då känner jag hur hon kommer ut och resten av vattnet kommer ut,klockan var då 07:08. Mamma får henne över sig och jag hör 2 små ljud från henne. Jag hör hur Harez och min mormor gråter av lycka medans jag står helt lugn i samma ställning över toaletten, var nog lite chockad. Jag frågar vad det blev och mamma säger "- Vänta jag ska kolla , en liten FLICKA ! " Ungefär 1minut efter hon kommit så knackar ambulansen på dörren och säger " - Jaha, är det klart , vilken tur för oss". Jag måste stå kvar i samma ställning och invänta en barnmorska som var på väg. När hon kom så kände hon på navelsträngen och jag fick efter en stund backa ut från toan och lägga mig på båren. De rullade ut mig till ambulansen och Melina låg på mitt bröst. Inne i ambulansen så försökte barnmorskan massera min mage så att moderkakan skulle komma ut, men det gjorde den inte. Efter en stund i ambulansen så klippte hon navelsträngen fast moderkakan var kvar. Jag fick lustgas då det gjorde så ont när hon tryckte på magen. Moderkakan lossnade efter en stund, men innan var de tvungen att köra lite fortare då det inte är så bra om moderkakan sitter fast för länge. När vi kom till Östersunds sjukhus så körde de via akutmottagningen. När vi kom in på ett rum på förlossningen så undersökte en barnmorska mig för att se om jag hade spruckit under själva förlossningen, och det hade jag gjort så de var tvungen att sy. När allt varklart med mig så var det dags för vägning och mätning för Melina. Hon vägde 3730 gram och var 49 cm lång. Vi fick senare komma in på ett rum på bb och då kunde vi äntligen få njuta av våran nyfödda dotter <3 Lyckan var och är fortfarande stor att vi äntligen fått ett levande barn. Så mycket oro under graviditeten och så dåligt man mådde så var allt äntligen över.  Det känns fortfarande overkligt att ha henne här hos oss , vi fick äntligen åka från sjukhuset med ett litet barn , så mycket som vi längtat efter denna dag , det går inte att beskriva <3